Såg precis en dokumentär - handlar om att det under Sovjetunionen samt andra världskriget fanns topphemliga städer som ingen fick träda in i utan särskild tillåtelse. En stad är den ryska staden ozersk som också kallas för city 40. De som byggde upp staden var bland annat fångar från koncentrationsläger. Sedan var syftet med staden att kemisk tillverkning skulle göras där vilket utomstående inte fick känna till. Detta för man barrved för spionage. Med tiden kom kemiska ingenjörer att bosätta sig i staden , skaffa familj och barn. Samhället växte men staden förblev hemlig. Utomstående kände inte till staden för att komma in var man tvungen att passera särskilda ingångar med vakter osv. Folk som föddes där registrerades på en annan ort. Fnybryska regimen såg också till att staden inte fanns på kartan. Ingen skulle hitta den. När invånare tog sig ur staden för att besöka kompisar i ansraarödwr fick de inte berätta var de egentligen bodde. De fick inte heller ha besök. Ingenting.
De enda som hade tillträde till ozersk var arbetare som jobbade i kemiska industriföretaget "mayak". Arbetarna sa inte till sina familjer vad de arbetade med. Istället hittade de på att de jobbade i chokladfabriker. Barn till dessa arbetare kallades för "chokladbarn" för vid varje avslutad skift hade pappan i hemmet med sig en lass av choklad. Av andra barn sågs chokladbarn som priviligerade. Under Sovjetunionen fanns inte möjlighet att få tag i vilka råvaror som helst men i ozersk fanns det mycket varor i affärer osv. Däremot var sen kemiska industrin farlig. Kemiska strålningar leder till sjukdomar vilket en forskare publicerade i en avhandling men regimen såg till att ta bort all denna information. Industrin såg också till att dumpa kemiska avfall i floden tech. Problemet var att vattnet förorenades och detta var även samma vatten som kor drack av. Kornas mjölk förorenades och mjölken som personer köpte från affären var rå och därför fick de antagligen i sig något. Flera invånare menar att de blivit utsatta för kemisk strålning osv och vänder sig till organisationen "planet for hopes" som drivs av nevazada. Det är en advokat för mänskliga rättigheter som ogillar hur ozersk stänger in sina invånare med hjälp av taggtråd etc. Hon kämpar för allas rättigheter. Problematiken är dock att hennes organisation inte stödjs utav ryska myndigheter. Senare i dokumentären visar det sig att hon blir anklagad för konspirationsteorier mot regimen. Hon får politisk asyl i Frankrike ihop med sin barn. City 40 är fortfarande "avspärrad" däremot är den erkänd som en stad sedan 1994.
