Hushållsslavar
Såg en dokumentär idag som heter "Hushållsslavar" på SVTPLAY. Helt galet. Årligen åker ett flertal kvinnor från Filippinerna till både USA och Saudiarabien för att arbeta som hemhjälp. För går de igenom en tvåveckors utbildning för att lära sig allt de förväntas kunna. Alltifrån att städa till hur de ska bete sig när de arbetar gentemot sin arbetsgivare. Därfter får man se hur kvinnorna får gå igenom en rekryteringsprocess och där ägaren av hemhjälpsföretaget personligen intervjuar kvinnorna. Det är bisarrt. Hans krav är väldigt udda. Han uppmanar en kvinna att gå ner i vikt för att kunna anställa henne som hemhjälp i Hong Kong. Han säger även att de som nekas ett arbete, vill han inte höra att de vädjar om hans nåd mer eller mindre. Han förklarar att han vet att alla de är fattiga och utifall de blir bortvalda vill han inte att de upprepat förklarar hur fattiga de är. Förutom att visa sin nonchalans väljer chefen att fotografera de valda kvinnorna. De får posera med fingrarna korsade kring varandra vilket chefen förklarar med att en arbetsgivare en gång fått en flicka med ett finger mindre och var missnöjd. Nu vill företaget försäkra sig om att kvinnorna inte har några felaktiga attribut och får då uppvisa sina fingrar. Fotosessionen avslutas och bilderna kommer användas till en katalog där "kunder" får välja ut en flicka/kvinna som ska arbeta i deras hem. Utbud och efterfrågan alltså - och arbetskraften är billig.
I dokumentären får man bevittna hur en kvinna blir utvald för att arbeta hos en annan kvinna som sett henne på katalogen. Hon förklarar att detta är vanligt att göra i Hong Kong. Vid val får kvinnorna packa sina värdesaker/kläder osv och bege sig iväg till sitt nya land för att komma tillrätta med sitt nya yrke. Men det är inte en enkel process alltid. Utan förhållandet mellan hemhjälp och kund kan vara extremt farligt. I dokumentären skildras vilka förhållanden som kvinnorna kan befinna sig i beroende på vilken nation de är i. Ett land som blir särskilt och enbart uppmärksammat är Libanon. Uppenbarligen har Libanon ett "kalafasystem" som undergräver en kvinnas rättigheter, tillskillnad från mannens. Detta inverkar på kvinnans arbetsförhållanden. I de fall där ett flertal kvinnor blivit sexuellt utnyttjade och utsatts för psyskisk och/eller fysiskt våld har flera valt att lämna sina arbeten. Problematiken är att i Libanon så betraktas inte dessa som offer, utan brottslingar. Eftersom de har brytit ett kontrakt som gjorts mellan de och arbetsgivaren. I dokumentären får man se hur flera kvinnor blivit placerade i ett libanesiskt fängelse, en f.d parkeringsplats. Ett särskilt fall är just en tjej som ligger på sjukhus. Hon får besök av en advokat som menar att hon ska förvaraden utsatta tjejen. Vid frågor om vad som hänt förklarar tjejen att hon varit hemhjälp till en saudiarabisk man som våldtagit henne upprepade gånger. Han har även valt att slå henne på knäskolor och ben i övrigt med hjälp av en käpp vilket gjort att massvis av blod sipprat ur henne. Därefter har han lyft upp henne och kastat henne från tredje våningen, varav hon fick en allvarlig ryggskada då hon landade på ryggen. Flickan visar också upp sitt hår och berättar att mannen klippt av delar av hennes hår för han ville att hon skulle efterlikna kändisen "Rihanna". Det framgår i dokumentären att tjejen kommer att återvända hem men aldrig mer vara kapabel till att gå igen.
Därefter finns det ytterligare en tjej, som innan var bosatt i Manilla, Fillipinnerna. Hon åkte till Libanon med hoppet om att få ett bättre liv och en inkomst. Under tiden blev även hon fysiskt/psykiskt misshandlad och ville återvända. Hon kom i kontakt med en FB sida där en musiker vid namn Karl Andersen hjälpte henne ur hennes situation. Han blev särskilt insatt i hennes situation när han förstod att hon hade cancer. Idag driver hon sitt egna lilla företag, en affär som hon lyckats etablera genom att ha mottagit pengar utav Andersen. En främling bosatt i USA. Andersen har hjälp flera fillipinska tjejer som befinner sg i liknande situation.
I dokumentären får man även se hur en etiopisk tjej drivs ut på gatan. Hon försöker ta sig ifrån och fly från några män som envisas med att dra henne in i bilen. Det är en hemsk åsyn och det framgår att hon dagar senare begick självmord. I dokumentären förklaras även att nationalitet avgör priset. Utifall en kvinna är fillippin värderas hon högre med en inkomstlön på 400 dollar, tillskillnad från en etiopisk tjej som tjänar in runt 100 dollar (om inte mindre för respektive fall). Vid intervju med en kvinna får man höra hur hon hävdar att etiopiska tjejer är bra hemjälp för att de "aldrig säger emot".
Jag blev särskilt nyfiken på priset och hemhjälpens nationalitet. En nytida kolonialisering och rasism. Förutom detta är det exploatering av människor. Jag menar detta är en annan form av människohandel där kvinnor blir sina arbetsgivares "ägodel" och sannolikheten att ta sig ur situationen är nästintill mycket svår. Detta har kommit att kallas för "en modern slaveri". Ett flertal humanitära organisatoner bland annat Amnesty International kritiserar detta.
Det är verkligen hemskt. För Filippinerna är ett fattigt land med många slumområden och samhället är organiserat på så sätt att kvinnan ska kunna åka iväg för att försörja sin familj. Detta kan även ske i generationer. En kvinna berättade att både mormor, mamma och hon själv arbetat som hemjälp i andra länder. Men ett arbete ska kunna garantera en lön och en trygghet. Istället har denna typ av arbete möjlligjort att ovettiga personer får makten över en annan person. En väldigt ojämlik arbetsförhållande som inskränker på mänsjliga rättigheter något oerhört!
I dokumentären får man bevittna hur en kvinna blir utvald för att arbeta hos en annan kvinna som sett henne på katalogen. Hon förklarar att detta är vanligt att göra i Hong Kong. Vid val får kvinnorna packa sina värdesaker/kläder osv och bege sig iväg till sitt nya land för att komma tillrätta med sitt nya yrke. Men det är inte en enkel process alltid. Utan förhållandet mellan hemhjälp och kund kan vara extremt farligt. I dokumentären skildras vilka förhållanden som kvinnorna kan befinna sig i beroende på vilken nation de är i. Ett land som blir särskilt och enbart uppmärksammat är Libanon. Uppenbarligen har Libanon ett "kalafasystem" som undergräver en kvinnas rättigheter, tillskillnad från mannens. Detta inverkar på kvinnans arbetsförhållanden. I de fall där ett flertal kvinnor blivit sexuellt utnyttjade och utsatts för psyskisk och/eller fysiskt våld har flera valt att lämna sina arbeten. Problematiken är att i Libanon så betraktas inte dessa som offer, utan brottslingar. Eftersom de har brytit ett kontrakt som gjorts mellan de och arbetsgivaren. I dokumentären får man se hur flera kvinnor blivit placerade i ett libanesiskt fängelse, en f.d parkeringsplats. Ett särskilt fall är just en tjej som ligger på sjukhus. Hon får besök av en advokat som menar att hon ska förvaraden utsatta tjejen. Vid frågor om vad som hänt förklarar tjejen att hon varit hemhjälp till en saudiarabisk man som våldtagit henne upprepade gånger. Han har även valt att slå henne på knäskolor och ben i övrigt med hjälp av en käpp vilket gjort att massvis av blod sipprat ur henne. Därefter har han lyft upp henne och kastat henne från tredje våningen, varav hon fick en allvarlig ryggskada då hon landade på ryggen. Flickan visar också upp sitt hår och berättar att mannen klippt av delar av hennes hår för han ville att hon skulle efterlikna kändisen "Rihanna". Det framgår i dokumentären att tjejen kommer att återvända hem men aldrig mer vara kapabel till att gå igen.
Därefter finns det ytterligare en tjej, som innan var bosatt i Manilla, Fillipinnerna. Hon åkte till Libanon med hoppet om att få ett bättre liv och en inkomst. Under tiden blev även hon fysiskt/psykiskt misshandlad och ville återvända. Hon kom i kontakt med en FB sida där en musiker vid namn Karl Andersen hjälpte henne ur hennes situation. Han blev särskilt insatt i hennes situation när han förstod att hon hade cancer. Idag driver hon sitt egna lilla företag, en affär som hon lyckats etablera genom att ha mottagit pengar utav Andersen. En främling bosatt i USA. Andersen har hjälp flera fillipinska tjejer som befinner sg i liknande situation.
I dokumentären får man även se hur en etiopisk tjej drivs ut på gatan. Hon försöker ta sig ifrån och fly från några män som envisas med att dra henne in i bilen. Det är en hemsk åsyn och det framgår att hon dagar senare begick självmord. I dokumentären förklaras även att nationalitet avgör priset. Utifall en kvinna är fillippin värderas hon högre med en inkomstlön på 400 dollar, tillskillnad från en etiopisk tjej som tjänar in runt 100 dollar (om inte mindre för respektive fall). Vid intervju med en kvinna får man höra hur hon hävdar att etiopiska tjejer är bra hemjälp för att de "aldrig säger emot".
Jag blev särskilt nyfiken på priset och hemhjälpens nationalitet. En nytida kolonialisering och rasism. Förutom detta är det exploatering av människor. Jag menar detta är en annan form av människohandel där kvinnor blir sina arbetsgivares "ägodel" och sannolikheten att ta sig ur situationen är nästintill mycket svår. Detta har kommit att kallas för "en modern slaveri". Ett flertal humanitära organisatoner bland annat Amnesty International kritiserar detta.
Det är verkligen hemskt. För Filippinerna är ett fattigt land med många slumområden och samhället är organiserat på så sätt att kvinnan ska kunna åka iväg för att försörja sin familj. Detta kan även ske i generationer. En kvinna berättade att både mormor, mamma och hon själv arbetat som hemjälp i andra länder. Men ett arbete ska kunna garantera en lön och en trygghet. Istället har denna typ av arbete möjlligjort att ovettiga personer får makten över en annan person. En väldigt ojämlik arbetsförhållande som inskränker på mänsjliga rättigheter något oerhört!
Kommentarer
Trackback
